Steve Aoki: I’ll Sleep When I’m Dead – Review

Steve Aoki: I’ll Sleep When I’m Dead – Review

ill-sleep-when-im-dead-posterFör några månader sedan så fick jag höra om att Steve Aoki skulle släppa en film. Jaha, tänkte jag och la ingen vidare fundering på det. Men igår så kom jag över filmen på Netflix och kände jag var tvungen att kolla. Filmen släpptes 19 augusti 2016 och handlar om producenten, dj och entreprenören Steven Aoki, mer känd som Steve Aoki.

Jag har länge följt honom på sociala medier så som Facebook, Instagram och YouTube och vet att han är imponerande duktig på att skapa content för sina kanaler. Jag fotade honom på Trädgårn i Göteborg för några år sedan och blev väldigt imponerad över hans konsert som jag förstod han jobbat hårt med. Jag har ändå fotat över 750 st konserter de senaste åren men måste säga att hans är en av de bästa, om inte den bästa, konserten jag fotat…  3000% energi från första sekund till slutet. Wow! Imponerande!

Filmen som är en dokumentär handlar om Steve Aokis liv och hur han är där han är idag. Hur han hela tiden velat visa sin pappa de mål och saker han uppnått. Hans pappa var en hårt arbetande man och drev bland annat en stor restaurangkedja i USA och slog världsrekord i både det ena och det andra. Det gjorde att han hade stora förväntningar och krav på sina barn. När Steve startade sitt skivbolag Dim Mak tyckte pappan att han skulle skaffa sig ett jobb och göra något med sitt liv.

I filmen är det kortare intervjuer med folk i Steves närhet, både stora DJs men även andra musiker och familjemedlemmar som berättar om hur hårt han jobbar och hur mycket han kämpat. Såklart får vi även höra Steve Akois version om hur han upplever saker och ting. Jag tycker faktiskt att det var en riktigt intressant och bra dokumentär. Med några tillfällen som var rätt känsloladdade. Som i början till exempel när han har presskonferens och pratar om sin stora kommande show i Madison Square Garden som han peppat för länge och hur han blir tårögd när han tänker på att hans pappa, som gick bort för några år sedan, skulle varit stolt för det. En del i filmen när hans syster berättar om att många människor ofta tror att Steve Aoki föddes med silversked i munnen bara för att pappan hade väldigt mycket pengar och var framgångsrik är en väldigt intressant reflektion då man i filmen faktiskt får se att han inte fick särskilt mycket support från sin pappa.

Jag tycker filmen är sevärd även om man inte lyssnar på Steve Aoki eller elektronisk musik är det imponerande att se hur han åker jorden runt och har spelningar över hela världen och stänger Main stage på Tomorrowland (Europas största elektroniska festival i Belgien) tre år i rad. Nu i efterhand hade jag nästan velat att den skulle vara ännu längre eftersom jag hade velat veta mer om hans liv. Vem vet, det kanske kommer en uppföljare…

Betyg: 4,5 av 5

Recension: Intimt med Måns på Stålboms

150807_mans-zelmerlow_Foto_Rebecca-Carlgren_livefoto-nu_01-13Igår hamnade jag lite spontant på ett intimt litet gig med Måns  Zelmerlöw med band på Stålboms konditori i Falkenberg. Stålboms konditori tar in cirka 500 personer och under gårdags kvällen var det fullsatt.

Innan jag åkte ner till Falkenberg för att fota funderade jag lite på hur det skulle gå att göra den showen som bandet gjorde sist jag såg dem på Liseberg på ett så pass litet ställe. Samtidigt hade jag hört om att det skulle bli “något speciellt” och vara en personlig spelning.

Ja, personlig spelning var det verkligen. Redan från när bandet gick på scen så kändes de som att de uppskattade en lite mindre publik och Måns sa flera gånger att “ikväll får jag göra vad jag vill”, underbart.

Under kvällens knappa 1h 45 min långa konsert så blandades det hej vilt med musik och sånger, de bjöd på ett medly innehållandes några av Måns favoriter från barn- och ungdomsåren bland annat Michael Jacksson och Coldplay. Egna låtar blandades med covers av bland annat Oskar Linnros och Pepps Person. Dessutom blev det några låtar allsång lite så där spontant kändes det som. Vi fick ju såklart höra den nya singeln ‘Should´ve gone home’, en stillsam fin version som kändes extra personlig i denna tillställning.

Hela bandet hade en otrolig fin scen närvaro under gårdagen och jag är imponerad deras musikalitet som kommer fram på ett helt annat sätt på en sådan här spelning än när de spelade på Liseberg. Jag tycker att det kändes som att både Måns och bandet verkligen tyckte det var en rolig spelning då de kändes på bra humör. Och det förstår jag, att byta de stora arenorna med flera tusen till ett litet konditori i Falkenberg med 500 personer, klart det är skillnad och klart det är kul.

Konserten avslutades såklart med Heroes till ett dansande Stålboms konditori.  Nej nu ljuger jag faktiskt lite. Efter bandet gått av scenen för en andra gång så dök de upp på taket där de gjorde en fantastiskt a capella version av Jason Mraz låt I´m yours.

Sen är jag imponerad av Falkenbergspubliken som efter konserten hjälpte konditori-paret som driver Stålboms att städa upp i trädgården där de öppnar sin vanliga verksamhet tidigt på morgonen dagen efter.

Konserten får helt klart 5 av 5 i betyg.

Här kan du se alla foton.

Recension: Urban Cone – Polaroid Memories

Recension: Urban Cone – Polaroid Memories

rp_120628_Urban-Cone_Rebecca-Carlgren1.jpg

Äntligen säger jag, äntligen har Urban Cone släppt en ny skiva och som jag längtat. Skivan innehåller 11 låtar och är 37 minuter lång, eller kort borde jag säga för när de sista tonerna på sista låten tonar ut känner jag tomhet. Lite som “Jahapp… Och nu då?”.

Skivan inleds med låten ‘Weekend’, det är en rätt svängig, lite dansant låt som jag blir glad av. Det är även så  skivan fortsätter nästan hela vägen  igenom. De fartfyllda låtarna varvas med några lugnare låtar som till exempel ‘You build your house out of cards’ och ‘Treasure’.  Jag tror att låten de gjort tillsammans med Tove Lo, ‘Come back to me’ kommer bli en hit som kommer spelas flitigt på radion i sommar…

Skivan innehåller även några låtar som redan gått varma i mina högtalare, till exempel ‘New York’, ‘Sadness Disease’ och ‘Robot love’, det gör att när jag lyssnar på skivan har jag redan minnen från några av låtarna. Det är en  härlig känsla.

Som sagt tycker jag det är ett bra upplägg av skivan, låtföljden känns välgenomtänkt och blandar nya låtar med redan spelade låtar samt fartfyllda med lugnare låtar. Dessutom tycker jag att det känns som en välgenomarbetad och välkomponerad skiva som jag kan tänka mig att killarna i Urban Cone arbetat mycket och noga med. Den här skivan funkar i alla tillstånd, trust me jag har provat. Funkar alldeles utmärkt att ligga i soffan och bara njuta, köra bil till, sitta på jobbet och jobba till eller somna till på kvällen.

Betyg: 4,5 av 5

Recension: Panda Da Panda live på Pustervik

Recension: Panda Da Panda live på Pustervik

150508-Panda-da-panda-pustervk_Foto_Rebecca-Carlgren_livefoto-nu_photo_-21

Som vanligt när Panda Da Panda är på väg upp på scen är det mycket folk, och alla dessa människor är förväntansfulla och redan innan konserten påbörjats lite småtokiga…. Så fort Thibo går upp på scenen känner man hur den redan höga pulsen i lokalen ökas ännu mer. Redan när de första tonerna på första låten spelas blir publiken mer än småtokiga, de börjar dansa och sjunga med och en härlig stämning infinner sig på Pusterviks största scen.

Under spelningen var det mycket nytt material från den nya skivan, men även vissa “gamla godingar” som Spegelen och Dansa bonne dansa. Och dansa gjordes det, nästan så golvet brakade loss tror jag faktiskt, kanske tur att de inte börjat bygga för västlänken än, då hade väl vi varit nere i en tunnel så mycket det hoppades.

Jag tycker att spelningen var bra, det var som sagt mycket nya låtar folk inte riktigt kände igen kanske vilket drog ner energin något. Om jag skall vara helt ärlig tycker jag faktiskt att den gamla scenshowen var bättre, men gissar på att även Panda Da Panda måste utveckla sig. Säger inte att det var dåligt, absolut inte. Backdropen var snygg också förresten. Det var bland det första jag la märkte till när ridåerna drogs isär framför scenen.

På det stora hela tycker jag att det var en bra spelning, kanske skulle det spelats lite mer gamla låtar som folk kände igen för att få upp stämningen ytterligare.

Betyg: 3.5 av 5.

Klicka här för att se foton från spelningen.

Panda Da Panda live på Liseberg 2013

Panda Da Panda live på Liseberg 2013

Panda Da Panda på Liseberg 2013, riktigt bra konsert. Minns än idag hur jag kom tidigt till Taubescenen, såg att bänkarna fortfarande var framme och det bara var en vakt. Jag frågade vakten om de tänkte att de skulle vara sittplatser och vakten sa ja… 10 minuter innan konserten började var hela området kring Tabuescenen fullproppat med flera hundratal (mest) tjejer. Konserten började och publiken stod på bänkarna och dansade och hoppade samtidigt som vakterna försökte få ner dem (eftersom det var sittplatser), det var ganska så kaotisk. Jag själv ställde mig tidigt på en av bänkarna i mitten och det är jag glad för. Herre! Vilken konsert. Den glömmer man inte. Så sjukt bra drag. Synd bara att Liseberg misskalkylerat lite i sin bokning, jag tror ärligt inte de visste riktigt vilken akt de bokade till vilken scen… Fast samtidigt tror jag inte riktigt att det varit en lika bra konsert om det varit på den stora scenen och jag tycker ändå att Liseberg skötte det bra och vad jag såg blev ingen varken mos eller skadad. När jag funderar vidare på det så hade jag nog inte velat att det skulle varit på stora scenen, det hade nog inte alls blivit lika bra drag då. Nu blev det intimt och nära! Heja!

Betyget blir lätt 5 av 5

Så mycket bättre: Johan T Karlssons dag

Så mycket bättre: Johan T Karlssons dag

120815_Familjen_Rebecca-Carlgren10120815_Familjen_Rebecca-Carlgren6-1120706_Familjen_Rebecca-Carlgren18120706_Familjen_Rebecca-Carlgren7

Den här dagen i årets säsong av Så mycket bättre måste jag erkänna är en av de två jag sett fram emot mest. Den andra är Love Antells. På mina Spotify-listor finns alltid en låt med Familjen med. Jag har lyssnat på Johan T Karlsson/Familjen sedan debuten kom 2007 och har fotat honom forta gånger. Han överraskar alltid på scen med sin inlevelse och spontana rörelser och jag blir alltid glad när jag hör hur hans låtar börjar dunka igång. Vilka fräsiga kläder Johan hade under lunchen och vilken utstyrsel han drog på sig under middagen! It´s began in Hässleholm (som dessutom är ett fett intro till en konsert)…

Carola – Nyår

Skönt att Carola började, då kan jag nu koncentrera mig på resten av låtarna i programmet. Låten var väl ändå helt okej. Men mycket typiska Carola-vibbar. Dock undrar jag hur man kan vara troende och religiös och ha så otroligt korta byxor, eller hade hon ens några byxor? Ser  ut som en “dagen-efter-outfit”…

Ola Salo – Vi var dom

Ovanligt att höra Ola sjunga på svenska. Märks på Ola att det både var känslomässigt och att han gillar låten och tycker den betyder något för honom. Skönt med ös och redigt med inlevelse, men inget slår faktiskt originalet i det här fallet. Det här är nog nämligen en av mina favoritlåtar med Familjen.

Orup – Det snurrar i min skalle

Kul med bakgrunden till låten och att han själv inte sett filmen från bröllopet. Tänk att få en sådan hittlåt skriven till en på sitt bröllop. Fräckt. Men vad hade Orup på sig för ful keps? Faktiskt ganska skön version av låten. Orup såg dock lite stel ut under framträdandet tycker jag allt.

Love Antell – Man ser dig från månen

Inte alls som originalet, men vad bra ändå. Love är ser så där mystisk och mysig ut bakom sin långa lugg när man knappt ser ögonen. Riktigt fin version av låten. Den här kommer åka direkt in på min Spotifylista och jag hoppas att den även kommer högt upp på topplistorna.

Kajsa Grytt – Väger ett andetag

Skulle faktiskt våga säga att det är den bästa låten Kajsa Grytt gjort i den här säsongen hittills… Svängigt och poppigt och jag blev faktiskt glad av att höra låten.

Amanda Jensen – När planeterna har stannat

Hon byggde ju upp förväntningarna ganska så bra när hon inledde sitt framträdande med att skriva lappar i stället för att slita på sin röst… Helt okej version av låten, men inget jag trodde att det skulle bli. Den känns väldigt Amanda Jensen och skönt att hon fick i gång hela middagssällskapet att dansa runt bordet, och att Johan kom upp och dansade med henne på scen.

Bäst idag:
Love Antell
Kajsa Grytt
Amanda Jensen