Recension: Ös från start till slut med Timbuktu och Damn! på Liseberg

30 maj 2014 | Artiklar, Krönikor & Recensioner

I helgen är det många evenemang i stan och de flesta spårvagnar var lite försenade när jag skulle iväg till  Timbuktu och Damn! på Liseberg. Halvsprang för att hinna i tid till insläppet i fotodiket men möts av informationen att han är en kvart försenad. Phu, då hann jag andas lite. Antagligen tror jag att de väntade in den enorma folkmassan som förväntansfullt stod utanför entrén och ville in.

När Timbuktu väl klivit på scenen var det ös från första sekund. Det märks att han är folkkär och att många i publiken stöttar hans åsikter. Att han var med i ’Så mycket bättre’ för några år sedan och dessutom vunnit flertalet stora priser gör nog inte saken sämre. Det känns som att han på senare år ökat bredden på sin publik lite, nu är det allt från 8-åringar till 70-åringar.

Timbuktu och Damn! varvar gamla låtar med låtar från nya skivan. De hinner med flera gästartister, bland annat Rasmus Borg en 19-årig kille från Lysekil som Timbuktu är mentor åt. Roligt att han engagerar sig i unga talanger. Det känns för övrigt som att Timbuktu är en genomsnäll kille…

Bäst för kvällen tycker jag är låten ’Annie Leibovitz’ från nya skivan. Men flera av de gamla hitten är riktigt bra. Publiken vaknar till på riktigt när ’Svarta duvor & Vissna liljor’ dras i gång, de tjoar och jublar när Timbuktu säger att det inte finns några hotlåtar. Det är svårt att inte ryckas med av publiken som både sjunger med i låtarna och som dansar med i de goa takterna. Riktigt svängigt med andra ord.

Betyg: 4 av 5

Omdöme: Svängigt som tusan.

Bäst: Nya låten Annie Leibovitz och ös från första sekund.

Sämst: Faktiskt inget jag kan komma på för tillfället.

Spotify: Timbuktu på Spotify

Här kan du se foton från konserten.

Recension: Den Svenska Björnstammen på Liseberg

23 maj 2014 | Artiklar, Krönikor & Recensioner

Idag fredagen den 23 maj var det för mig faktiskt konsertpremiär (om man bortser från P3 guld i Scandinavium i januari) och det var utomhuspremiär. Att det var strålande sol, att jag inte fotat konserter på ett halvår och att jag peppade med EPn ”Dansmusik” från 2010 gjorde mig lite extra peppad. Med andra ord var plussen för den här kvällen många.

Vad tyckte jag om Den Svenska Björnstammen på Lisebergs stora scen då?
Nä, jag var faktiskt inte särskilt imponerad. Även om jag tyckte att den nya skivan upplevdes betydligt mycket lugnare än tidigare skivor och EPs så hoppades jag ändå att de skulle välja de låtarna med lite mer fart i. Ikväll rycks jag inte alls med på samma sätt som jag gjort de åtta tidigare gångerna jag sett/fotat dem. Då har det varit fullt ös från start till slut. Det kändes som att jag och resten av publiken väntade på de låtarna som är mer upptempo men de låtarna kommer tyvärr aldrig… Kanske berodde de på att de var så nervösa (som de sa att de var) eller på att de helt enkelt kanske gjorde av med all energi sommaren 2012?

Totalt sett tycker jag det var okej. Det är kanske ingen konsert som jag kommer komma ihåg i slutet av sommaren men det var heller ingen katastrof.

Betyg: 3 av 5
Omdöme: Medelmåttigt.
Bäst: När publiken vaknar till vid ”Vart jag mig i världen vänder…”
Sämst: För mycket lugna och nya låtar… Vart var ”Guld” och ”Dansmusik”?

Här finns foton.

Recension: P3 Guld

19 januari 2014 | Artiklar, Krönikor & Recensioner

Igår var det dags för den årliga P3 Guld galan, även i år hölls den i Scandinavium. Dock kan jag tycka att det var lite mer ös på själva galan förra året. Bäst framträdande i år var Elliphants medley, trodde inte att jag hört mycket av hennes låtar men kände igen de flesta. Style of Eye var relativt bra med. Och Mando Diao såklart! Vanligtvis gillar jag Panda Da Panda och hans framträdanden, men i det här sammanhanget gjorde han sig inte riktigt hemma. Vet inte om det var att scenen var större än vad jag tidigare sett honom på, eller om det var för att det var ”fel” publik. Men det var inte alls samma drag som de fyra sista  gångerna jag sett honom. Konstaterar att jag gillar honom bättre när han är på en liten scen. Det känns lagom smutsigt och passande för hans musik, i det här sammanhanget kändes det som om det inte var så många som förstod honom.

Style of Eye spelade också, jag fotade honom första gången för 2.5 år sedan och då var han inte alls lika känd/stor som idag. Det märktes att han hade kommit en bit längre på vägen än sist. Funderar dock på hur de tänkte med den jättestora hästformade piñatan.

Håkan Hellström vann två priser, oväntat? Nä. När jag fick listan med vilka kändisar/artister som skulle komma och han stod med på listan visste jag att han skulle vinna de kategorierna han var nominerad i.

Håll utkik på livefotos Youtube kanal, det kommer nämligen en liten film från kvällen…

Klicka här för att se alla fotona från kvällen.