Erik Grönwall – Erik Grönwall
Pop
Betyg 3 av 5 Spotify-länk
Idolvinnaren 2009, Erik Grönwall´s första skiva, är helt okej. Det är inte direkt något jag känner att jag måste ha i min skivsamling, men samtidigt gör han en del av låtarna riktigt bra, så det är inte rätt att såga skivan heller.
Eftersom han inte sjunger sina egna låtar på skivan är det svårt att säga hur bra han egentligen är. Jag förknippar låtarna med originalen, vilket kan ge en felaktig bedömning om hans egentliga sångkapacitet. Men en riktigt kraftfull röst har han det är säkert.
Låtarna som är med på skivan är de låtar han sjungt under sin tid i Idol och har man varit en trogen tittare så har man hört låtarna där, för någon större skillnad är det faktiskt inte. Fast gillade man det man hörde på tvn, så blir man ju inte besviken när man köper skivan i alla fall. Ett helt okej album, fast det saknar dock personlighet från Erik Grönwalls sida, utöver hans röst…
I går var jag på den första av de två konserter (den andra är i kväll) U2 har på Ullevi i Göteborg i år. Vi hade dock inga ståplatser nere på plan, utan sittplatser på 23 raden. Men det var ändå nära scenen liksom. Men visade sig senare att det var alldeles för långt i från för att jag som är så pass musikintresserad och varit på en del större konserter skulle få ut så mycket av det.
När bandet väl drog i gång, efter dryga timman efter Snow Patrol (som var förband) lämnat av scenn körde de några fartiga låtar till att börja med. Ärligt talat så hade jag rätt stora förväntningar då jag hört att scenen skulle vara sjukt maffig och sådant där (den var 50 meter hög och krävde 180 lastbilar, känns som det är lite dubbelmoral här Bono. Tänk på miljön var det väl?). Men alldeles för fort dog konserten ner av på tok för många lugna låtar. 1 fartig 4 lugna, och så lite tjat om världsfred, aids och you name it. Man räknar då fort ut att 1/6 var bra, det var den sjättedel som taggade publiken. Inget bra låtval enligt mig.
Dessutom var ljudet på konserten riktigt dåligt. Tror inte bara det berodde på att det blåste en del och att vi satt där vi satt, utan det var riktigt dåligt.
Och det här med att publiken skulle vara vitklädda, kom igen. Det känns lite Kent på Stadion i Stockholm 2003.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
