Labyrint. Ja vad säger man. Det jag visste om gruppen sedan innan var att flertalet festivaler och konsertarrangörer/lokaler avbokat dem sedan det blev känt att de inte direkt var några motståndare till droger. Snarare tvärt om. Under Grammisgalan lade bandet upp bilder på sitt Instagramkonto där de rökte cannabis… Detta var tydligen heller inte något de förnekade i efterhand…
Inför den här konserten var jag väldigt tveksam, inte enbart för ovanstående, utan även för att jag helt enkelt var dåligt insatt i gruppen.
När jag kom till stora scenen på Liseberg var det betydligt fler folk än vad jag trott. De var också betydligt mycket yngre än vad jag trodde. 13-14 var väl medelåldern på dem och med det sagt kände jag mig lite gammal faktiskt. Framför allt mes tanke på att läskigt många stod och rökte.
Det lustiga var att jag under hela konserten ändå stod och gungade med i låtarna trots att jag inte kände igen en enda låt. Eller en kände jag faktiskt igen. Det måste enligt mig vara ett hyfsat bra betyg på att det var bra. Eller?
Jag hade faktiskt inte tänkt att titta på hela konserten men jag var helt enkelt fast och kunde inte slita mig från att gå därifrån… Jag blev faktiskt till och med sugen på att lyssna vidare på dem på Spotify.
Publiken var med från början till slut och vissa av dem var nästintill hysteriska och jag tror till och med att tårarna på kidsen kom…
Labyrint spelade i dryga timmen och under tiden gästades även av Björn Nilsson aka. Kapten Röd på låten ’Solen går ner’.
En sak undrar jag dock, varför när vuxna män snuttefiltar?
Betyg: 4 av 5
Bäst: Röj från start till slut.
Sämst: Alla rökande kids.