Recension: Urban Cone – Polaroid Memories

Recension: Urban Cone – Polaroid Memories

rp_120628_Urban-Cone_Rebecca-Carlgren1.jpg

Äntligen säger jag, äntligen har Urban Cone släppt en ny skiva och som jag längtat. Skivan innehåller 11 låtar och är 37 minuter lång, eller kort borde jag säga för när de sista tonerna på sista låten tonar ut känner jag tomhet. Lite som “Jahapp… Och nu då?”.

Skivan inleds med låten ‘Weekend’, det är en rätt svängig, lite dansant låt som jag blir glad av. Det är även så  skivan fortsätter nästan hela vägen  igenom. De fartfyllda låtarna varvas med några lugnare låtar som till exempel ‘You build your house out of cards’ och ‘Treasure’.  Jag tror att låten de gjort tillsammans med Tove Lo, ‘Come back to me’ kommer bli en hit som kommer spelas flitigt på radion i sommar…

Skivan innehåller även några låtar som redan gått varma i mina högtalare, till exempel ‘New York’, ‘Sadness Disease’ och ‘Robot love’, det gör att när jag lyssnar på skivan har jag redan minnen från några av låtarna. Det är en  härlig känsla.

Som sagt tycker jag det är ett bra upplägg av skivan, låtföljden känns välgenomtänkt och blandar nya låtar med redan spelade låtar samt fartfyllda med lugnare låtar. Dessutom tycker jag att det känns som en välgenomarbetad och välkomponerad skiva som jag kan tänka mig att killarna i Urban Cone arbetat mycket och noga med. Den här skivan funkar i alla tillstånd, trust me jag har provat. Funkar alldeles utmärkt att ligga i soffan och bara njuta, köra bil till, sitta på jobbet och jobba till eller somna till på kvällen.

Betyg: 4,5 av 5

Kent – En plats i solen

LÅTLISTA
1.
Glasäpplen
2. Ismael
3. Skisser för sommaren
4. Respekt, ärlighet, kärlek
5. Varje gång du möter min blick
6. Ensam lång väg hem
7. Team building
8. Gamla Ullevi
9. Minimalen
10. Passagerare

Kent – En plats i solen
Indierock
Betyg 4 av 5
Spotify-länk

Nu låter det som gamla Kent igen. Vilken lättnad. Det är trallvänligt, glatt och framför allt lite fart i musiken. Något som jag saknat hos dem den senaste tiden.

De får en faktiskt inte mig att tröttna på skivan, utan jag sträcklyssnade på den när jag jobbade och jag kunde till och med tänka mig att lyssna på den igen. Kanske till och med direkt efter första omgången av skivan. Det måste ju ändå ses som en ett bra betyg.

Några låtar som sticker ut och är lite extra bra tycker jag är ‘Team building’, ‘ Gamla Ullevi’ (som med visslingarna är riktigt trallig) och låten ‘Glasäpplen’ som jag tycker är ett bra första spår på skivan.