Daniel Adams-Ray på Götaplatsen på Göteborgs Kulturkalas

Bytte väska och glömde mitt fotopass i den andra väskan, vid spårvagnshållplatsen insåg jag mitt misstag. Hem sprang jag och upp i lägenheten för att hämta det. Skulle vara framme på Valand fyra minuter innan konserten skulle börja. Jag gick väldigt fort upp mot Götaplatsen men kände mig ändå lite lugnad då jag hörde av en kollega att konserten var uppskjuten med en kvart.

Jag kommer en minut efter planerad start för konserten och efter ytterligare en minut går Daniel Adams-Ray på. Precis så jag hann plocka upp kameran och andas lite… Slump eller kände han på sig att jag ville fota han och var sen?

Konserten inleds och till en början är det uppehåll från regnet, om än väldigt mörka moln, jag fotar mina tre låtar och sedan börjar jag lyssna.

Det är skön musik och Daniel verkar på bra humör. Han berättar hur han sist var på Götaplatsen sprang Göteborgsvarvet och hade självmordstankar men att han nästa gång var här skulle göra något riktigt bra. Och bra är det, jag saknar efter drygt halva konserten har han inte spelar de där dunder hitsen, vilket jag saknar.

Och med det sagt börjar introt till ‘Gubben i lådan’ och hela publiken börjar gunga och sjunga med. Det är så här jag känner igen honom från tidigare gånger jag sett honom. Han är glad och energisk.

Sången är kanske lite toll och från, eller så är det för att jag i skrivandes stund står under taket på konserthuset. Helklädd i vitt med allt från keps och kavaj till shorts, knästrumpor och sneakers hoppar han i regnet ner och hälsar på de unga tjejerna med ”I love you”-plakat. Nej, det är nog inte bara för att jag står där jag står som ljudet inte är helt okej. Det är väldigt brötigt, knastrigt och låter nästan som jag kan tänka mig det låter när det kommit vatten i högtalarna… När han spelar en elektronisk låt med mycket trummor, som jag inte känner igen, kommer detta fram extra tydligt.

Publiken är ganska lugn och ropar extra till när han säger att hans favorit Disney-film är Lejonkungen och det får inleda ‘Inga problem’. Nu svänger det lillgrabben som Baloo skulle sagt…

Extranumren inleds med den gamla Snook-låten ‘Längst fram i taxin’ och nu kommer konserten i gång på allvar. Han fortsätter med en upphottad version av den gamla godingen ‘Mr.Cool’ som ett plåster på såren för dem som kollade på den enligt honom dåliga konserten på Bananpiren för några år sedan…

Summa summarium, en helt okej konsert som tog sig de tre sista låtarna när hitsen kom fram. Kanske skulle han dragit till med en gammal Snook-klassiker tidigare under kvällen?